2001-2010, hände detta.

2004 stod LHC:s nya arena, Cloetta Center färdigt. Det innebar för oss med rullstol fick mycket bättre platser, än i Stångebro Ishall.

I den gamla hallen satt vi och kollade på hockey, vi kollade genom en glasruta ner på spelarna. Så det var typ som att se fiskar simma i ett akvarium.

2006 köpte jag min sista bil, en Renault Kangoo, javagrön. Utrustad med ramp, AC, farthållare mm mm.

2008 Under en tid i april hade jag känt mig matt, svårt att andas mm.

Så en eftermiddag kom en av Servicehusets personal, som skulle fixa till middag.

Hon tyckte att jag skulle åka upp till Sjukhuset först, men eftersom jag var så pass hungrig, så blev det så att jag käkade lite.

Gick in och la mig på sängen, somnade direkt. Vaknade några timmar senare, kände mig inte bättre för det.

Ringde färdtjänsten, kunde få bussen ett par timmar senare. Kände inte att det blev aktuellt, inte ambulans heller, för så dålig kände jag mig inte.

Blev tillslut tvungen att ta mig till sjukhuset på egen hand, bad grannen fixa iordning lite grejerför några dagar.

Satte mig i bilen, och körde mot sjukhuset.

Kom fram och parkerade bilen utanför akuten.

Anmälde mig i kassan.

Kom in till undersökningsrummet, där jag föll in i en koma.

När jag vaknade, efter två veckor, så hade jag en respirator kopplad för andningen.

Vidare en så kallad CVK, en Central Ven Kanyl. Genom den fick jag näring, dropp, samt att De kunde ta diverse prover på mig.

Efter ett par veckor tog jag kontakt med den läkare som var först på plats i undersökningsrummet på akuten.

Han trodde knappt sina ögon, när han såg mig komma in genom dörrarna till Intensiven.

Efter ytterligare några veckor, var det äntligen dags för utskrivning.

Var utan sjukhusbesök under ett par år.